# 5

Du är något speciellt för mig. Du är en person jag mer än allt annat vill vara nära, jag vill ha dig sent på natten och tidigt på morgonen. Jag vill ha dig här och på andra sidan jorden.

Du fascinerar mig med din drömmar och talang. Du har drömmar och jag avundas dig för det. För mig spelar det ingen roll om du når dina drömmar för du har i alla fall drömt vilket visar att du kommit så mycket längre än mig själv. Även om jag tror på att du kommer erövra världen på vilket sätt du än väljer att göra det.

Så hjärtat, glöm aldrig hur unik och underbar du är för mig. Förlora inte dig själv för att du ger upp, för jag står bakom dig och tror på dig.

Jag älskar dig.

#4 Ett freak

Jag känner att jag valt helt fel gymnasieval. Visst, jag trivs jätte bra på skolan och allt sånt där men jag känner inte att text och foto intresserar mig på samma nivå längre.

När jag var yngre och gick i högstadiet fick jag alltid höra att jag var så jävla grym på att fotografera och skriva. Men när man hamnar i en mediaklass så är helt plötsligt alla duktiga på just det. Och det finns någon som är bättre än mig på allt jag trodde jag var bra på. Vilket får mig att tröttna. jag tycker bara om att vara bäst, jag tycker bara om att skina allra starkast annars ger jag upp.

Så nu är det så med foto, som jag har älskat så mycket. Men egentligen älskar jag att stå framför kameran mer. Jag älskar ju att synas, ytterligare ett av mina beroenden.

Så jag borde gått makeup-stylist. Det intressrar mig mer just nu, fast iofs, jag hade väl antagligen inte varit bäst i den klassen heller. Jag vill stå framför kameran. För jag vet att jag blir bra på bild och jag vet att jag är enkel att fotografera för mina poser klickar så lätt på något sätt. Men vi får se vad som händer.

# 3 gråtfärdig

När jag inte serverar mina beroende i den utsträcknings som krävs blir jag som ett litet barn.

Just nu har jag inte ätit eller druckit något på 19 timmar.
Jag har inte heller rökt på cirka 16 timmar.

Dessa två anledningar gör mig till en känslomässigt instabil person. I denna stund sitter jag i en ljus datorsal i skolan. Ljuset stör mig otroligt mycket. Runt mig pratar folk, tjejer med pipiga röster och även dem stör mig.
Det spelas musik, någon jävla mainstream skit. Självfallet så stör det mig också. Även ljudet jag själv skapar när jag trycker på tangenterna stör mig.

Jag stör mig på att min fotolärare helt seriöst tror att jag kan finna inspiration här inne. I en jävla datorsal ska jag få fantasi i utlopp för min stora kreativitet och begåvning. mhm, det är ju jävligt lätt. Med vita väggar, vanligt jävla trägolv och generellt sätt tråkiga människor med tråkigt utseende runt mig.
Eller kanske inte, men just nu känns det som.

Jag stör mig på att jag är tvingad att stanna här i 25 minuter till. Jag stör mig på att jag missar tre-tåget hem. Jag stör mig på att jag får vänta 50 min efter vi slutat tills jag kan åka hem.

Jag stör mig på att jag känner mig livlös och likgiltig. Jag stör mig på att jag är gråtfärdig. Så mycket vill jag bort här i från. Så mycket känner jag mig instängd - TA MIG BORT!

#2 beroende

Jag är inte bara rädd för allt som är runt mig. Jag är även beroende av det, inte utav rädslor utan av annat. Mitt mest uppenbara beroende är väl cigaretter. Annars är det även socker, kärlek, vänner, uppmärksamhet, beröm och så vidare.

Jag lider av svår separationsångest, jag vill inte säga hejdå till något. Jag vill inte att personer som står mig nära försvinner. Jag vill ha dem nära och att de ska älska mig lika hårt som jag älskar dem. i all evighet.

Det finns någon jag älskar, oerhört mycket. Jag älskar honom den mörkaste stunden på året och lika så den ljusaste. Min första önskan på morgonen är att han är bredvid mig och den sista på natten är att han är hos mig. Jag vill somna varje natt i hans varma famn och känna hans lena hud nära min. Jag vill känna hans mjuka läppar mot min hals och känna hans tunga andetag mot min nacke när han sover.


Om det finns ett ingenting och jag någonsin skulle hamna där. Så gör det inte så mycket bara jag har med mig honom. För jag vet att jag kan älskar honom så mycket - mer än någon annan i min ålder älskat någon annan tidigare. Jag vet att jag kan älska honom varje dag tills jag dör. Och jag vill vara hans idag, i morgon och för alltid.


en dag kanske du förstår hur mycket jag älskar dig.

#1 ständigt rädd

Jag är två personer i en. För det mesta, när jag är i skolan eller bland folk är jag den där sociala och glada tjejen. En tjej som ingen misstänker det är fel på. Men jag är ganska rädd och tillbaka dragen men framförallt nojig.

När jag ska åka någonstans ensam måste jag kolla busstiderna en halv miljon gånger. När jag väl kommer på bussen nojjar jag om jag sitter på rätt buss. Jag nojjar för om jag kommer gå av fel. När jag står i kassan på ica nojjar jag om jag har tillräckligt med pengar på kortet eller om jag läst fel på prislappen.

När jag sitter på tåget på väg hem tittar jag på människor, jag känner av deras vibbar och jag placerar dem i olika fack. En mörkhårig tjej, men långt hår lagt på ena sidan. I klädd svart stor halsduk, stor röd vinterjacka, svarta mjukisbyxor och streetskor får mig att känna rädsla. Jag placerar henne i facket som en bråkig tjej som slåss då det inte passar henne. Jag försöker att undvika hennes blick i fall det kanske räcker att jag sitter där med höga skor, lila hår och kort kjol. Kanske det räcker för att hon ska klappa till mig.

Jag har tusentals nojjor till och alla har kanske framkommit på grund av erfarenheter och andra rädslor. Mina största rädslor är att inte räcka till och att göra fel.

På grund av allt detta är jag också hemskt obekväm med att vara ensam. Om jag är med någon finns det någon som kan rädda mig när det händer något. Någon som kan ställa sig mellan mig och den bråkiga tjejen och någon som kanske kan låna mig pengar den dagen jag står på ica när pengar saknas.

Detta är en sida av mig de flesta aldrig ser eller känner av, jag lever i en teaterpjäs helt enkelt.