she never could get drunk enough to get him off her mind

Jag förstår inte hur jag hamnade här och jag vet inte vart jag ska finna kraften att ta mig här ifrån.

Det är så mycket lättare att bara flyta med, utan att protestera varken för mycket eller för lite eftersom det är mycket enklare att hantera lite smärta hela tiden än massa smärta på en gång.


Jag antar att jag talar i gåtor för er alla, och jag måste erkänna att mitt liv är en stor gåta för mig själv. Jag vet knappt vem jag är eller vad jag står för längre. Och jag vet att jag tappade bort mig själv någonstans på vägen och jag vet inte vart jag ska leta för att finna mig själv.

Jag antar att jag behöver vara ensam, men min rädsla för att vara ensam gör det omöjligt. Och ensam är ett sånt där tillstånd om man inte kan vara delvis. Man kan inte vara halvt ensam, utan antingen är man ensam eller så är man det inte. Precis som döden, antingen är man död eller så lever man. Man kan inte vara halvdöd även om det kan kännas så ibland.

Och jag känner så nästan hela tiden. Jag blir tokig på att inte hitta känslan av att vara riktigt levande. Utan jag känner mig bara nästan levande, nästan döende och nästan lycklig.

Någon sa engång att nästan var språkets sorligaste ord, att det var det sorligaste tillståndet man kan befinna sig i. Och jag förstod inte då. Men nu förstår jag precis, exakt och helt fullständigt för det är där jag befinner mig nu.


Jag har alltid haft separationsångest, jag vill att saker ska vara lagom mycket som det alltid varit. Och jag vill inte släppa saker/människor som får mig att känna mig trygg. För jag vill vara fri men ändå har någonstans att falla tillbaka om det skulle gå fel.

Och just nu är jag livrädd att historien ska upprepa sig. Tårar, nya ögon, jakt, vinst, tvivel, beslut, kärlek och ånger. Jag vill inte att det ska bli så igen och jag vill vara starkare. Jag vill visa att jag lärt mig något, men frågan är har jag det?

Och är jag tillräckligt stark för att hitta tillbaka? Hitta mig själv, hitta min självständighet och hitta mina principer eller har jag kommit så långt bort från den jag än var för att någonsin kunna komma tillbaka till den jag var, och den jag var nöjd med?