Jag vet inte varför jag gör såhär mot mig själv. Men jag är så trött på allas lögner. De personer som stått mig så otroligt nära ljuger mig rakt upp i ansiktet, utnyttjar min sårbarhet och använder mig till sin egna vinning.
Pågrund av mitt goda hjärta och all kärlek jag har att ge såras jag, jag plågas och utnyttjas med lögner i tro och hopp om att jag betyder något.
För när du inte håller vad du lovar, när du lämnar mig ensam och struntar i hur mitt liv lever - då är det vad som är det bästa att göra.
När jag försöker bryta mig loss är jag elak, ond och oärlig. Du vänder mina kompisar i mot mig och får dem att hålla med dig. Eller möjligen, sviker mina vänner mig och ställer sig självmant på din sida.
Hela min värld kraschar och jag vill bara skrika så högt jag kan, jag vill skrika tills jag inte kan andas och jag vill känna hur det river i mina lungor. Jag vill slita ut mitt hjärta så jag inte längre är förmögen att känna alla svek. Jag vill dra mitt sinne ur mitt huvud för att slippa förstå allt, jag vill slippa tänka.
Jag vill förgöra all falskhet, alla lögner, alla svek.
Om jag fortsätter att leva såhär kommer jag bli oförmögen att känna något alls. Jag kommer uppenbara mig som den känslokallaste människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar