"born from a boombox"
Vissa av er känner säkert igen uttrycket, right? Kommer från Step up 3 och idag har jag spenderat dagen med att kolla på första och andra filmen.
Mångamångamånga av mina vänner har inte en aning om att jag var, eller är, en dansare. Många vet inte därför att jag slutade dansa, jag dansade alltidalltid förr. Spenderade timmar hemma med att dansa, komma på nya steg och koregrafier och sedan övade jag tills de satt helt perfekt.
Jag dansade mycket tillsammans med min bästavän nathalie, vi gjorde danser för att visa upp på "roliga timmen" i skolan som små och vi fortsatte dansa efter det. Vi gick på i princip vart enda mellanstadiedisco och spenderade de fyra timmarna de var med att bara dansa, dansa och dansa. Visst fick vi håll i midjan och blev trötta, men vi fortsatte hela tiden!
Jag dansade på danstudio några år, och jag gillade det. Gick dock i en grupp där de flesta var mycket sämre än mig själv så jag pressades aldrig riktigt.
och det värsta är att jag vet inte VARFÖR jag slutade dansa, för jag tycker fortfarande om det lika mycket och när jag ser någon som kan dansa så ångrar jag mig. För jag önskar jag fortsatt. Nu är ju min smidighet, mitt danshuvund och min kondition helt borta men jag ska försöka. Det krävs bara två steg för att ha börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar